Rutiner för nyanlända.

Vad har vi för rutiner när det gäller nyanlända elever i den svenska skolan?

Svaret är detta:

Det har hänt att nya elever har varit på plats när jag kommit tillbaka efter ledighet men så ska det inte gå till.

När en familj lämnat in en ansökan om skolplats på expeditionen får jag av rektor en inflyttningsanmälan och då ringer jag och bjuder in familjen till ett första möte. På det första mötet sker ett mottagningssamtal
(skolverkets 1:a kartläggning) där jag ställer frågor om språk, tidigare skolgång mm.

Allt detta finns samlat i en handlingsplan som även finns i punktform.

När jag skrev denna utgick jag ifrån: Allmänna råd för nyanlända

I samband med detta första möte får eleven också träffa sjuksköterska för ett hälsosamtal.

Allt sker med tillgång av tolk. Efter mötet får vårdnadshavare med sig en broschyr om den svenska skolan på sitt språk och vi går en rundvandring på skolan. 

Eleven får även ett introduktionsschema med de första 14 dagarna inne i Sva- rummet för att få känna sig trygg i den nya skolmiljön och få lära sig de första orden för att kunna presentera sig. Efter samtalet med familjen sker ett samtal med rektor som då beslutar om klasstillhörighet. I samråd med mottagande mentor väljer vi när eleven träffar klassen första gången. När eleven börjar i klassen följer hen då även med på pres-ämnen. Jag är tacksam om mottagande lärare i dessa ämnen har en dialog med mig om hur:et.
 Faddersystemet behöver utvecklas på skolan om vi också ska stå upp för att:  Olika är bäst!

Sedan så börjar inlärningen i det svenska språket basen och utbyggnaden samtidigt som vi inom två månader ska kartlägga eleven inom Litteracitet samt Numeracitet.  För att efter dessa bedöma om elev klarar att följa ordinarie årskurs eller hur vi går vidare. Efter att kartläggningarna är gjorda sker samtal med rektor. Ansökan om modersmål samt studiehandledning lämnas in.
En önskan finns att mottagande matematik lärare antingen är med på denna kartläggning eller tar sig tid att gå igenom denna tillsammans med kartläggaren.

Numera finns också kartläggningar för nyanlända i alla ämnen vilket underlättar enormt för eleven om mottagande ämnesläraren har tid att göra dem tillsammans med eleven och tolk. Det underlättar även för läraren att planera för elevens vidare undervisning samt måluppfyllelse.

Efter detta upprättas en individuell studieplan där studiestöd och modersmålsundervisning ingår på olika sätt beroende på tillgången av dessa pedagoger.

Vi har ingen förberedelsegrupp som kanske hade underlättat den första tiden för både läraren i svenska som andraspråk  samt eleven som då skulle kunna få göra kartläggningarna i lugn och ro och få börja med förebyggande undervisning i en sådan grupp av ämneslärare och då få chans att visa vad hen kan sedan tidigare.

Eleven har nu ett hårt arbete framför sig med att lära sig svenska samtidigt som den ska hänga med i kunskapen i de andra ämnena. Det är därför som studievägledare och pedagoger i modersmålet är så viktiga.

Vanstaskolan brukar utöka tiden av undervisning i svenska som andraspråk, vilket är bra för det svenska språket men det kan till viss del bli på bekostnad av undervisning i No /So eftersom ingen lärare i dessa ämnen då undervisar dessa elever. Även om jag verkligen försöker samarbeta med dessa ämneslärare och undervisa i det svenska språket med utgångspunkt i So/ No ämnen och dess ord och begrepp så är det mycket som en del elever behöver lära sig eller åt andra hållet. Ibland kommer det elever som har så pass höga kunskaper att de hade kunnat tenta av tex kemi för att få mer tid till att lära sig det svenska språket. Då hade hen till exempel kunnat ägna tid till att memorera kemins ordförråd på svenska istället för att fastna i översättningar för att hinna med alla uppgifter.

 Alla elever som läser svenska som andraspråk har rätt att få undervisning i svenska som andraspråk all den tid som timplanen säger. Se tidigare inlägg om svenska som andraspråk som är ett eget ämne med egen kursplan. Läser man svenska som andraspråk idag ska man ha undervisning i ämnet. Men man kan absolut undervisa svenska och svenska som andraspråk i samma klassrum men det kräver mer fokus på språkliga strukturer, grammatiska strategier, textbearbetning i olika former. Risken med att integrera elever med behov av stöttning i sin andraspråksutveckling i svenskundervisningen är att dessa elever lätt hamnar i en passiv roll och får för enkla uppgifter i förhållande till sitt behov av språklig utveckling. Andraspråkstalande elever är tyvärr ofta tysta och deltar i mindre utsträckning aktivt i gruppaktiviteter när de har undervisning i helklass. De aktiviteter och uppgifter som utförs är av naturliga skäl svårare för elever med svenska som andraspråk och läraren måste hantera detta underläge och vara medveten om vad det vill säga att inte förstå, inte veta och att alltid riskera att uttrycka sig ”fel”. Med andra ord kan andraspråkstalande elever i svenskundervisningen visserligen vara kroppsligt integrerade, men isoleras på grund av att de inte har samma färdigheter eller mod att uttrycka sig som sina förstaspråkstalande kamrater.

För mer om detta se:
Hur sva undervisning bör bedrivas.

Trots vissa brister måste jag lyfta att vi på skolan har flera goda exempel på att våra elever med svenska som andraspråk lyckats bra med sin utbildning. 

Men man kan alltid bli ännu bättre!

Anna S